Felaktigt kallar vi ofta hastigheten till internet för bandbredd.

Bandbredd mäts i hertz och datahastighet, till exempel internethastigheten hemma, i antalet bitar per sekund(bps). Det är troligt att det beror på sammanblandning av begreppen bandbredd och bredband. Om en överföring görs med över 2Mb per sekund (Mbps) anses det vara bredband. Det är sällan man får maxhastighet. Det beror på att de datapaket som skickas och tas emot innehåller extra information. Det kan vara kontrolldata, som exempelvis ser till att all information kommit fram till mottagaren.

I ett hemmanätverk kan det ibland vara så att bandbredden inte riktigt räcker till. Med en fiberuppkoppling på 10 MBit undrar man ibland varför det hackar i bilden när man försöker ringa med sin bildtelefon. Det beror på att utrymmet är begränsat till just 10MBit/s. 

Exempel

Låt oss säga att ett hemnätverk används av 5 personer samtidigt
Person 1 strömmar video från Netflix till sin TV med hög upplösning samtidigt som telefonens appar uppdateras(4000 kbps + 950kbps)
Person 2 spelar Onlinespel och videochattar med sina kompisar(20 kbps + 1500kbps)
Person 3 Surfar på Facebook, lyssnar på Spotify samtidigt som datorn uppdateras(100 kbps + 128kbps + 950kbps)
Person 4 Läser dagstidningen med videomaterial och laddar hem filer från internet(1200kbps + 950kbps)
Person 5 Ska ringa ett videosamtal (1500 kbps)

Sammanlagt försöker personerna hämta hem data med 11298kbps och deras bandbredd är begränsad till 10 Mbps(10000 kbps).

Som ni kanske förstår räcker bandbredden inte riktigt till och någon av dem får lägre hastighet i form av hackande video eller långsamt laddande webbsidor. Det kan man lösa genom att prioritera olika typer av datahämtningar med något som heter QoS.

Detta är en ögonblicksbild och kommer givetvis förändras över tid. När filer från internet ska hämtas försöker sändaren och mottagaren nå så hög hastighet som möjligt. Den kan alltså överstiga exempelvärdet på 950 kbps vilket gör att andra datahämtningar får ännu lägre utrymme.

Bandbredden kan alltså liknas vid en flaskhals som går bra att fylla så länge vattenmängden inte blir för stor.

En accesspunkt används för att ansluta trådlöst till ett befintligt trådbundet nätverk. Accesspunkten är bryggan mellan det trådbundna och det trådlösa nätverket.

En accesspunkt behöver en router eller gateway i det trådbundna nätverket för dirigera trafiken i nätverket.

I en accesspunkt finns funktioner för att kryptera och filtrera den trådlösa trafiken, men den saknar möjlighet att fördela paket och hålla ordning på alla enheter i nätverket.

Man kan inte använda privata adresser på ett nätverk och få dem att kommunicera med klienter på internet, utan att göra en översättning för att konvertera en typ av ip-adresser till en annan.

På ett stort företag med många kontor och anställda behöver post fördelas. Post kommer till postrummet där Olle har jobbet att fördela posten som kommer in med adressen:

Kalle Kula, Stora Företaget, Storgatan 2, 702 10 Örebro, Sverige

Det ska sedan fördelas till Kalles kontor som har numret 101.

För att översätta adressen letar Olle upp Kalles kontorsnummer i en tabell. Personen som skickat brevet har inget intresse av att veta vilket kontorsnummer som Kalle har.

NAT, Network Address Translation, fungerar på samma sätt. Alla klienter på ett lokalt nätverk har interna adresser som används och kan använda sig av en enorm mängd externa adresser. När en intern adress kommunicerar med en extern klient hittas den med samma typ av tabell som används för postsorteringen.

Varseblivning kan förenklat sägas vara ett sätt att få uppmärksamhet på att något händer.

Om man exempelvis har en hörselnedsättning kan varseblivning vara en vibrerande klocka, en blinkande lampa eller något annat som uppmärksammar användaren om att någonting sker.

Varseblivningsystem kan kopplas till exempelvis dörrklockor, telefoner eller larm.
Upphandlade bild- och texttelefoner har krav på sig att kunna varsla på annat sätt än med ljud.

Har du frågor kring varseblivning vänder du dig till din verksamhet i ditt landsting.

WEP, Wired Equivalent Privacy, var ett tidigt försök att kryptera trådlösa nätverk.

Avsändaren krypterar ett paket data, skickar paketet trådlöst till mottagaren där det dekrypteras. Krypteringen existerar bara under själva överföringen.

Avsändaren och mottagaren har en gemensam nyckel, som används för att kryptera och dekryptera informationen som skickas.

WEP anses inte vara speciellt säkert. Det beror på hanteringen av de gemensamma nycklarna som används vid kryptering. Det finns inget stöd i WEP för att de olika enheterna i nätverket ska kunna förnya krypteringsnyckeln, dynamiskt och gemensamt, med jämna mellanrum.

Det betyder att många WLAN använder samma nyckel under lång tid. Om nyckeln ska bytas måste administratören göra det manuellt på varje enhet i nätverket. Det gör att det i större nätverk blir ett stort jobb, och är en säkerhetsrisk, om det inte görs regelbundet.

Om de krypterade informationspaketen i ett WEP-nätverk analyseras, kan en angripare ganska enkelt hitta mönstret och nyckeln. Om trafiken är intensiv, med många paket, går det snabbare att hitta nyckeln än om trafiken är mindre. Det går att med programvaror passivt lyssna på trafik i ett WLAN, och på så sätt hitta nyckeln.

WPA, WiFi Protected Access, ska precis som WEP kryptera trafiken i WLAN, och skydda informationen i nätet från dem som inte har rätt att ta del av den.

WPA distribuerar tillfälliga nycklar till alla enheter som är anslutna till nätverket. Det gör WPA betydligt säkrare än WEP, som använder en statisk nyckel till alla enheter. Den här tekniken kallas TKIP, Temporal Key Integrity Protocol. Nätverket använder hela tiden nya nycklar för att kryptera trafiken, vilket gör det svårare för en angripare att passivt avlyssna och systematiskt försöka hitta rätt nyckel.

Förutom dynamiska nycklar använder WPA en rad andra tekniker för att säkra trafiken. Alla krypterade paket numreras och organiseras på ett bättre sätt. WPA använder också en bättre algoritm för kryptering än vad WEP gör.

WPA är ett bättre alternativ än WEP, men det finns även här säkerhetsbrister.

Det går att, som angripare av ett WPA-nätverk, skicka in speciella krypterade paket i nätverket för att se hur de blir mottagna och hanterade, och sedan bryta sig igenom krypteringen. WPA har ett visst skydd mot sådana angrepp men helt säkert är det inte.

För att en dator eller annan enhet ska autentiseras mot basstationen behöver man fortfarande ett gemensamt lösenord, vilket även det kan vara en svaghet.

WPA2 är en vidareutveckling av WPA med en hel del förbättringar.

Den största fördelen med WPA jämfört med WEP, är att enheterna själva och dynamiskt kan utbyta nya krypteringsnycklar. WPA2 har vidareutvecklat den principen ytterligare. Med en fyrstegsprocess identifierar avsändaren och mottagaren sig mot varandra, och bestämmer en gemensam nyckel som i princip bara består vid ett tillfälle. Det förekommer alltså flera nycklar i samma trådlösa nätverk samtidigt.

WPA2 har även ett mycket bättre stöd för roaming mellan accesspunkter. Det betyder att man fysiskt kan röra sig över ett större trådlöst nätverk, som använder flera accesspunkter, med stabilare förbindelse även när man går över till en ny basstation.

WLAN, Wireless Local Area Network eller helt enkelt, trådlöst nätverk.

WLAN handlar, precis som trådbundna nätverk, om att ansluta datorer och andra enheter i ett nätverk, så att de kan kommunicera med varandra. Ett WLAN gör det trådlöst.

WLAN använder i de flesta fall en teknik som heter WiFi eller Wireless Fidelity.

WiFi använder frekvensbanden 2,4 och 5 GHz för överföring med en hastighet upp till 150 Mbps.

En trådlös router, altenativt en accesspunkt fungerar som en knutpunkt i det trådlösa nätverket och dirigerar och samordnar den trådlösa kommunikationen på ett smart sätt. Tack vare den kan fler enheter i det trådlösa nätverket kommunicera med varandra och Internet.

Samtidigt som den trådlösa routern, altenativt en accesspunkt, hanterar det trådlösa nätverket ansluter den också mot ett trådbundet nätverk. Det trådbundna nätverket är sannolikt på ett eller annat sätt anslutet mot Internet.

Fördelen med ett WLAN är utan tvekan att det är trådlöst. Det blir mindre kablar och större rörlighet med de anslutna enheterna, så länge man befinner sig inom den trådlösa routerns räckvidd.

Givetvis finns det också nackdelar med att använda ett WLAN.

• Säkerheten – Läs mer på WEP, WPA och WPA2.
• Signalen – I vissa fall kan tjocka väggar eller golv dämpa signalerna och ge dålig kvalitet på uppkopplingen
• Hastigheten – Än så länge är möjligheterna att få hög överföringskapacitet på sitt nätverk betydligt bättre trådbundet.

WebRTC där RTC står för real-time communication, kommunikation i realtid, är ett öppet projekt med målet att integrera realtidsmedia, så som ljud och video, i webbläsaren utan att insticksprogram behöver installeras.

Det gör det alltså möjligt att via webbläsaren använda plattformsoberoende klienter med ljud, bild och text som inte kräver en installation på datorn, telefonen eller surfplattan.

WebRTC utvecklades inledningsvis av Google, men öppnades 2011 upp till fler intressenter för att ta del av och bidra till dess utveckling.

WebRTC definierar inte något signaleringsprotokoll, utan bör snarare betraktas som ett ramverk för att etablera realtidskommunikation mellan två klienter där webbläsaren är minst en av dem.

Man kan använda SIP för signalering inom ramen för WebRTC. Att använda SIP som signaleringsprotokoll för WebRTC har sina fördelar i vissa typer av tillämpningar. Det kan till exempel vara då andra IP-telefontjänster ska integreras i samtal med WebRTCbaserade klienter. Exempelvis bildtelefoner som använder sig av SIP.

Det finns än så länge säkerhetsbrister, då själva vitsen är att webbservern inte på något sätt behöver vara inblandad i kommunikationen. Det är bra att vara medveten om att det är möjligt att skicka över annat än ljud och bild med WebRTC.

EDGE, Enhanced Data for GSM Evolution, är en uppgradering av de äldre GSM-näten.

Förbättringen i förhållande till GSM är framförallt överföringshastigheten i näten. Överföringshastigheten med EDGE är teoretiskt max 384 kbit/s.

Med EDGE räcker det med att ha täckning för GSM vilket gjort det till ett alternativ i glesbygden.